Idag fick fina Saga somna in. Det var ett beslut som jag motvilligt kommit fram till. Alldeles för mycket olika små problem, som till sist blev ett större problem.
Denna pratiga vackra och mattekära katt. Den första från min egna uppfödning som jag behöll. Tanken var att hon skulle gå i avel, men diverse hälsoproblem satte stopp för det. Hon fick livmodersinflammation väldigt tidigt. När sen hennes psyke var lite väl likt hennes pappa Spidde och flera av hennes syskon dog av sjukdomar som FIP och stressrelaterade problem, så var valet ganska lätt.
Saga gick bra på utställning, hon blev t.ex. andra bästa korthår på en utställning och bästa kastrathona. Vacker profil och eleganta längder. Utställningskarriären tog dock slut då jag fick herpes på katterna här hemma. Saga var värst drabbad och fick även men genom totalt genomfrätta bihålor. Vilket gjort att hon harklat slem de senaste fem åren. Senare fick hon det som nu gjorde att jag kunde ta detta svåra val. Stora problem med urinvägarna och en inflammerad urinblåsa. Hon blev bättre, men det har blivit ett återkommande problem.
I samband med hennes redan dominanta psyke (hon var ju inte padda för inte) så blev kombinationen med smärta att hon ryckte päls från sin egna rygg och attackerade övriga katter i flocken.
När nu inte det smärtstillande verkade hjälpa så kände jag att det var dags. 😥
I övrig var Saga en underbar katt. Hon älskade mat och stal gärna friskt direkt från tallriken. Hon spann alltid så högt så det dånade och var den enda av mina kvarvarande som tyckte det var ok att bli buren. Kommer sakna min vackra Saga och troligtvis fråga mig resten av mitt liv om jag gjorde rätt val. Men valet är gjort och det är väldigt tomt och tyst här nu.
Kalindas 