Ännu ett år har gått…

… och jag tyckte det var dags att börja fixa med hemsidan. Det har ju hänt en del sen jag uppdaterade den senast. Men djur har kommit och gått, jag har flyttat tillbaka till min hembygd.
Idag har jag uppdaterat sidan med nyheter om hittekattungarna och Pelle har fått en egen sida. Ska se om jag hinner fixa med nyare info om övriga katter och hundar under veckan.

20140819001
Penny, Pelle, Ozzy & Lucy
Annonser

R.I.P. Älskade Smilla!

Nu finns inte min vackra älskade Smilla längre. Efter en lång tids sjukdom och ett antal skov, valde jag att låta henne somna in. Ledsen
Jag har inte riktigt insett ännu att min bebis inte finns längre, men med tiden släpper säkert sorgen och saknaden… 😥
smilla050905

Smilla flyttade till mig som 11 veckors kattunge. Hon var ett akutköp då mig gamle oriental Ecco hade blivit helt ensam. Ecco uppskattade dock inte att få en liten konstig råtta som kompis och när han väl gjorde det efter ett par veckor, fick han somna in pga. sjukdom.
Kvar satt jag då med lilla Smilla, som i det läget var allvarligt sjuk!

Nu som haft sjuka och känsliga katter, vet hur hårt man fäster sig vid just dem. Man älskar alla sina djur, men vissa kryper lite extra nära. Smilla var en sådan.

Sen att hon lätt åkte på diverse sjukdomar gjorde ju inte saken bättre och det gjorde väl att jag redan när hon var kattunga misstänkte att hon inte skulle bli så gammal.
Men till min förvåning blev hon 9 år, även om jag såklart hade önskat henne ett längre och smärtfritt liv.

Att rabbla upp alla hennes sjukdomar och problem, hade tagit lång tid. Så jag hoppar över det.

Smilla var katten man kunde bära runt på hela dagen, som låg tätt intill mig på natten och spann så det dånade! Andra människor charmade hon inte lika mycket, så hon i de flestas ögon nog var en ganska tråkig katt. Blinkar 😉

Smilla fick tre kullar, men bara en som gick smärtfri utan komplikationer. Hon har två döttrar kvar i livet och ingen gick vidare i avel.

Nu de sista månaderna har hon utöver sina problem med kronisk snuva och sitt diskbråck även börjat dricka väldigt mycket. Hon har en gång innan fått ett konstigt skov med feber och kraftig smärta. Men blev sitt vanliga glada jag dagen efter. Törsten satt dock fortfarande i.
Igår upptäckte jag att hon plötsligt började skaka och spinna av kraftig smärta. Hon fick en smärtstillande medicin och sov sen intill mig hela natten. Mådde lite bättre nu på morgonen, men var inte bra. Fortfarande kraftigt smärtpåverkad.
Det troliga som hänt är att hon hade drabbats av bukspottkörtelinflammation. Det stämde med det hon uppvisade sa veterinären.
Så jag valde att låta henne somna. Men det är väldigt tomt här nu, utan min lilla siames. Ledsen

R.I.P. Ram Tam Ta’s Smiling Queen (Smilla)

2009-03-21-020

Snart ett år…

…sedan jag bloggade senast.
Det har hänt väldigt mycket i Nelsons utveckling. Han har blivit lugnare och tryggare. Numera drar han inte som en idiot och när jag stannar står han stilla och väntar.
Han är även mer uppmärksam på mig och vill samarbeta. Det finns en del att arbeta på fortfarande, tex. den extrema fixeringen vid vissa dofter och hans periodvis vrålande på bilar.
En del av hans egenheter, fokusering och stress som han har, bör enligt de med kunskap minska om han blir kastrerad. Då hade jag kanske tom. kunnat tävla med honom, för det hade varit kul att prova Rally-lydnad.
Men då han troligtvis ska användas i avel fram till han är sju år. Så får jag bara hoppas att han blir bättre utan kastrering. Men det tar nog minst ett bra år till.  😉

Men summan av det hela är att flytta till stan var både rätt för mig och honom!

 

Nelson 3år

Idag fyller finaste Nelson 3år!  :mrgreen:

Det har varit tre ganska arbetsamma år. Nelson är inte killen som gör saker i lugnt takt eller fokuserar och lyssnar. Han har tröttat ut de flesta långt innan han själv lugnar ner sig.
Men nu börjar det bättra sig! Mycket tack vara flytten till stan. Vi har fått en bättre kontakt, han drar inte lika mycket i kopplet och även bilfixeringen har minskat. Visst slår han över ibland, blir stressad eller bara allmänt ofokuserad. Men det går inte att jämföra honom mot hur han var för ett halvår sedan.
Det känns som det är dags att ta tag i lydnadsträningen snart. Funderar på att testa Rally-lydnad.

Så grattis igen till Sveriges sötaste Collie!

Promenad

Gick promenad med Nelson i eftermiddags. Eller promenad och promenad…;-)
Går en centimeter N kastar sej åt sidan ”för han bara MÅSTE nosa på just DEN fläcken!”
Stannar, N kommer glatt tillbaka ”Ville du nåt matte?”, tittar på mej, går ett steg N gör nytt kast! osv…
Folket på strandpromenaden tittade konstigt på mej. Undra varför. 🙄
Satte oss en stund och tittade på folk och hundar. Gick bra, bortsett från några som fick för sig att ha sin hund lös precis vid N, men han skötte sej.
Sen blev han rädd för en unge med cykel som stod och glodde på honom och började dra pga det.
Var en lycklig vovve som sen fick springa lös på fotbollsplanen utan massa konstiga krav och en som höll emot hela tiden.
Han fick även lite bilkontakt då en bil startade vid honom. Brydde sej inte först, men bilen dog och då var den ”väldigt spännande”. Ingen lång promenad med trött vovve.
Måste bara komma ihåg godis och klicker nästa gång…

Flyttat

Nu har vi så sakta börjat komma tillrätta i nya hemmet.

Katterna har gått igenom varje liten millimeter av lägenheten. Ellie är lite upprörd att ”hennes” byrå är intryckt i en garderob. Då kan hon ju inte stå på den och tigga godis. Smilla har listat ut hur man öppnar alla köksskåp och gömmer sig där vid behov. Tyvärr är hon inte lika bra på att öppna dem inifrån. Så man får lyssna efter henne bräkande då hon försvunnit.

Nelson tycker livet är spännade. Vilka DOFTER det finns och massor av BILAR! Ibland minns han även att han har en matte som håller i kopplet. Fast de senare glöms bort igen efter ett par sekunder. 😉